varför är jag så jävla feg?
blir as sur på mig själv
jag hatar det här, varför skulle något sånt hända?!
jag har försökt att stå ut 1.5 år nu men jag har alltid känt att något saknas en bästa vän, en underbar vän, den jag älskade och älskar fortfarande, minnen är oförglömliga. vill ha allt som förut
och snart är den jag älskar mest i hela världen borta och kanske aldrig kommer se honom nå mer
min hund är sjuk och det finns inget att göra mer än att ge medicin och det hjälper inte så länge
kommer inte klara mig utan de två, *torkar tårar*
varför le när det inte finns något att le åt?!
jag har fejkat ett leende ett tag nu, men vet inte hur länge det går...
får blickar inte fina men jag tänker att det är det hjälper iblande och ibland inte
vill flytta här ifrån glömma falun och börja om på nytt
hoppar runt, skrattar och verkar må bra men det är bara en mask
jag är egentligen en blyg och inte så pratglad person, djupt där gråter jag floder
gråter mig till sömns minst en gång varje vecka det är hemskt!
vill bli av med allt dåligt
vill vara liten igen
jag behöver någon NU som stöttar mig
ni som redan gör det ni är så jävla bra
JAG ÄLSKAR ER!