Du var mitt liv, min andra halva, mitt allt. Då är det svårt att bara glömma det och gå vidare.

Jag har underbara vänner som funnits vid min sida i de här svåra tiderna, och dom älskar jag mer än mest!

Vet inte vart jag ska ta vägen, och vad jag ska göra.

.

Vi sa det var vi för alltid, jag litade på dig. Och nu har jag svårt att lita på folk, ännu mer änn vad jag hade förut... Jag kommer fortfarande ihåg. Det var den 7 juli, när jag fick reda på det kunde mina ben inte bära mig dom vek sig och hela min kropp skaka.

Du betyde seriöst mitt allt, aldrig varit så jävla kär i någon förut, aldrig!

Jag trodde det skulle hålla länge, elelr iallafall längre än vad det gjorde....

3mars2011-7juli2011, det var då det var vi

.
Det känn som om att du inte bryr dig mer men jag vill bara säga att du kommer alltid finnas i mitt hjärta på en speciell plats, du var ju trotts allt min första riktiga kärlek, det var du som visade hur riktig kärlek är.

Och jag tackar för de bästa 4 månaderna i mitt liv.

Jag saknar dig

.

Önska jag kunde få fram det där leendet jag hade förut, och under våran tid. Men jag är osäker på om jag kommer få tillbaka det igen. Men jag är glad att du inte mår lika dåligt över det här som jag, och att du bli lycklig.

.

.

.

.