fredagen den 7 januari 2011, ett år sen
Vart ska jag börja? Det finns så många frågor och tankar i mitt huvud men inga svar.
Varför just du? Vart är du nu? Vet du att jag saknar dig? Kommer vi någonsin träffas igen?
För ett år sen kl 18.25, då du tog dit sista andetag och jag gav dig en puss på nosen och viskade i ditt öra
"Jag älskar dig kommer alltid göra det, och kommer aldrig glömma dig". Jag hoppades att du skulle höra det.
Jag föll ner på golvet och grät som aldrig förr, det var det jobbigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Min familjemedlem, syster, andra halv och min bästa vän, du lämnade mig själv nere på joden, men där du alltid finns är i mitt hjärta och där kommer du aldrig ut. Jag bevarar dig där i all evighet.
.
Fredagen den 7 januari 2011.
Kommer ihåg hur mycket jag grät, hur mycket jag skulle sakna dig, funderade på hur livet skulle vara utan dig.
Kommer ihåg hur mycket jag grät, hur mycket jag skulle sakna dig, funderade på hur livet skulle vara utan dig.
Såg dig sitta där bak i bilen bredvid med mig och skakande. Du gillade inte att åka bil, men jag tror du kände att vi var påväg till djursjukhuset, där du skulle somna in.
Ser byggnaden och känner att jag bir knä svag. Vi går ut bilen, kan knappt stå på benen och handen ville inte hålla i kopplet så fick hålla med två händer för att det skulle funka.
Det troppade blod från dig och du skakade, jag höll dig nära och kramade om dig. Tårarna rann ner för kinderna och ner på dig, min underbara hund. Jag grät och ville bara skrika.
grät konstant den dagen, och dagarna efter. Mitt liv rasade fallan, mina ögon och ansikte var helt rätt och svullena.
Ser byggnaden och känner att jag bir knä svag. Vi går ut bilen, kan knappt stå på benen och handen ville inte hålla i kopplet så fick hålla med två händer för att det skulle funka.
Det troppade blod från dig och du skakade, jag höll dig nära och kramade om dig. Tårarna rann ner för kinderna och ner på dig, min underbara hund. Jag grät och ville bara skrika.
grät konstant den dagen, och dagarna efter. Mitt liv rasade fallan, mina ögon och ansikte var helt rätt och svullena.
.
I 15 år fanns du här med oss, men nu lider du inte det är en sak jag vet.
Under de 15 åren har du varit med om mycket, operationer, varit sjuk och sista tiden hörde du sämre.
När vi fick post kom du alltis skällande men det gör du inte längre och jag saknar det.
.
Tänk att du fanns i 15 år och helt plötsligt är du borta, det är hemskt.
Känslan att mista en så nära, jag vet att det var ett ju men hon var värkligen min syster och en kär familjemedlem, att mista henne den känslan var hemsk men ändå skön för hon lider inte, jag gråter över det än. Och kommer alltid sakna henne vad som än händer.
.
Bilder och texter är sparade och finns i mitt rum och på datorn, kommer aldrig radera eller ta bort. ALDRIG!
Du stannar där du är, där jag kan se dig.
.
Saknaden är stor önska det du var med mig så man såg dig.
Jag vet att du vakar över mig, jag känner det och hör det.
Jag älskar dig och kommer alltid göra det. Du kommer ligga mig närmst om hjärtat och har din speciella plats.
.
.
.
Kommentarer
Trackback
