Emma, första gången när jag såg dig på busshållplatsen kunna jag knappt andas , vi skulle gå hem till dig å jag var så otroligt nervös.. du var lika vacker som ett solsken , du lös liksom upp allt å du var den enda jag såg , för jag kunna inte se så många andra. Jag saknar dej så otroligt mycket..önska jag kunna säga det men tyvärr så kan jag inte.. det får bli en hemlighet.. jag skriver de här för här behöver du inte se mig eller veta mitt namn.. Jag älskar att se ditt bruna vackra hår fladdra i vinden.. Jag hoppas jag ser dig snart & det vet jag att vi gör. Du & jag har redan möts på stan, men du titta bort men jag följde dej med blicken, snälla svara gärna jag skulle bli så glad.
/ från en person som kan lite för mycket om dig<3